Gunnhildur´s blogg!

---

Jag har alltid varit den duktiga Gunnhildur som har klarat av allting själv. Jag klarade av skolan galant, tränar på elitnivå jobbar (jobbade medans jag gick i skolan), har tagit körkort, gått en massa utbildningar. Jag har alltid varit personen som alltid har varit så glad och positiv. När personer i efterhand har fått reda på hur jag mår har de inte kunnat förstå det. De säger bara att man aldrig har märkt det på mig, att jag alltid har varit så glad och framåtriktad. Bara för att jag mår dåligt så vill väll inte jag att andra ska må dåligt och tycka synd om mig. Men ju längre tiden gick ju mer bar jag på innombords och allting blev mycket tyngre att hålla inom mig. Det hade då gått så långt att jag verkligen behövde ta hjälp. Efter att ha fått lite hjälp så kunde jag sakta med säkert börja berätta det för andra. Det var tufft men det fick ju gå. I alla de 6 år var det bara jag och min mamma som visste om det. Nu pratar jag öppet om det. Anledningen till att jag skriver om det här är för att jag känner så många andra som tänker i dessa banorna och jag vill absolut inte att ni ska hålla på som jag. Det är sjukt och man mår bara skit. Jag håller på att blir bättre var dag som går och jag kämpar men det är svårt ska ni veta. Snälla, vad nöjda med er själva! Ni är underbara!