Jag har ofta hört att folk säger att jag är vacker. Men varför fick jag inte höra det när jag behövde det som mest? Varför kunde ingen säga att jag var vacker även om jag hade lite fett på kroppen? Nej, för då var jag inte vacker i era ögon. Jag har varit så långt nere i detta så att jag inte längre tar till mig komplimanger, så illa är det. Jag tar inte ens tills mig komplimanger från min pojkvän. Jag blir glad när folk säger det men det är inte så att jag tar till mig eller tycker det själv. Men en sak är säkert och det är att det inte är jag själv som har gjort att jag mår som jag mår. Det är de som var elaka när jag var liten och all förväntan som samhället har på unga tjejer idag. Jag kan inte hjälpa att jag inte har den kroppsbyggnad som den nya H&M-modellen. Jag kan inte hjälpa hur jag ser ut. Men jag ska säga en sak. De som sa någonting taskigt till mig när jag var liten kan jag bara se ner på idag. Det har precis ingenting. De har ju bara gått under jorden. Men att kunna ta till mig komplimanger kämpar jag fortfarande med att kunna ta emot och jag ska klara det så småning om.
Jag har ofta hört att folk säger att jag är vacker. Men varför fick jag inte höra det när jag behövde det som mest? Varför kunde ingen säga att jag var vacker även om jag hade lite fett på kroppen? Nej, för då var jag inte vacker i era ögon. Jag har varit så långt nere i detta så att jag inte längre tar till mig komplimanger, så illa är det. Jag tar inte ens tills mig komplimanger från min pojkvän. Jag blir glad när folk säger det men det är inte så att jag tar till mig eller tycker det själv. Men en sak är säkert och det är att det inte är jag själv som har gjort att jag mår som jag mår. Det är de som var elaka när jag var liten och all förväntan som samhället har på unga tjejer idag. Jag kan inte hjälpa att jag inte har den kroppsbyggnad som den nya H&M-modellen. Jag kan inte hjälpa hur jag ser ut. Men jag ska säga en sak. De som sa någonting taskigt till mig när jag var liten kan jag bara se ner på idag. Det har precis ingenting. De har ju bara gått under jorden. Men att kunna ta till mig komplimanger kämpar jag fortfarande med att kunna ta emot och jag ska klara det så småning om.
Kommer aldrig kunna inse hur svårt och jobbigt du haft det. Hur mycket jag än vill.. Jag tänkte på dig dagligen dom åren vi inte träffades mer! Och nu 100 år senare när jag såg dig på video affären i arlöv, kunde jag aldrig ana att det var du.
När vi var väldigt små liknade vi små Madicken kultingar, haha. Goa och glada med våra fina klänningar och rosetter i håren. Jag önskar att vi inte hade försvunnit från varandra, hade aldrig låtit någon trampa på dig, ALDRIG. Du är vacker Gunnhildur, vackrare än alla stjärnor på himlen <3
Hej tjejen! Såg nyss länken till din blogg på facebook och klickade mig in hit för första gången. Jag har själv gått igenom samma sak och vet precis hur jävligt det kan vara att ena dagen känna sig som en prinsessa och andra dagen som en trasdocka! Jag lyckades ta mig ur det, det är inte omöjligt! Att försöka se sig själv ur andras ögon fungerade inte alls för mig.. trots att jag dagligen fick komplimanger så kom jag alltid själv bara med motargument... det som blev avgörande för mig var att jag insåg att jag mot alla odds hade en otrolig kämparglöd och att jag faktiskt lyckats med mycket.. jag lärde mig acceptera mig själv, trots brister! Förmodligen blir man aldrig någonsin helt frisk, men någonstans lärde jag mig leva med en sund verklighetsbild. Du är en otroligt vacker tjej och det är starkt av dig att vara så öppen med det! Jag håller tummarna för dig. 7 år av onödigt lidande.. låt det inte bli 7 till! KRAM