Gunnhildur´s blogg!

Har ni någon gång tänkt på var tiden tar vägen? Jag tänker på det varje dag och varje gång jag tänker på det så känner jag en outhärdig ångest. Tiden bara går och går och man vet inte var den tar vägen. Det var inte länge sen jag och min bror lekte mamma, pappa och barn och det var heller inte länge sen jag började skolan. Nu är jag 19 år gammal och tiden bara springer iväg. Jag vill hinna med så mycket men jag känner att tiden inte räcker till. För att lyckas så måste man ge upp vissa saker och det är just den tanken jag inte klarar av.

Jag vet inte vad det är men jag går ständigt runt med ångest, stress och för höga krav på mig själv. Varför kan jag aldrig få vara mig själv. Varför kan jag inte bara få gråta ut någon gång. Det känns precis som jag gå och bär på en mask. Jag försöker alltid att se glad och positiv ut på skalet med inuti känner jag mig som en krossad sten som inte går att limma ihop. Kanske därför inte folk har sett hur jag egentligen mår.

Var på mammas jobb idag och överraskade henne med en liten present. Hon blev överlycklig! Fick även träffa hennes arbetskamrat Kerstin som hade varit inne och läst min blogg. Hon hade börjat gråta efter att hon läst mitt inlägg om mina problem. Men ibland känns det bra att få känna att folk verkligen bryr sig, det är som en tröst för mig. Jag vill även passa på att tacka för alla fina kommentarer. Det värmer verkligen att få höra era vackra ord. TACK! Ni är underbara allihopa!

Usch, nu måste jag snart gå och lägga mig. Ska upp tidigt imorgon och jobba 10 timmar och efter det direkt till träningen. Men det får gå, jag klarar det. Som tur finns det inte bara negativa saker i mitt liv. Jag har hur mycket som helst. Jag har en helt fantastisk familj och pojkvän. Jag har underbara vänner som jag håller otroligt kärt, jag har ett hem där alla älskar mig.

Puss och kram



Det börjar lida emot jul :)